Och så är julen strax att vara i antågande och den ekonomiska ångesten i våra svenska folkhem kan med viss rätta antas vara proportionerlig närheten av dessa helger. Snart är folk att gå man ur huse för att likt stinna torskar på burk trängas broderligt och systerligt i täta kassaköer, viftande med ständigt utarmade börsar och ångestens skuggor under sina shoppingspree-ögon.

Folk kommer skaffa sig lån och skulder. Folk kommer bli feta på skinka och omelett. Folk kommer glömma kasta ut granen och dras med den till påsk, eller midsommar rent utav. Någon kommer hamna i klammeri gentemot den ekoniska sidan av rättvisan och många kommer se sina vänner öppna dyra paket med leenden illa dolt målade av bitterhetens beska.

Är det därför vi firar jul? Handlar verkligen julen om att sätta pengar i omlopp? Pengar som vi i många fall inte ens har? Handlar julen om att i princip skänka bort skulder inhuldade i blanka papper under de tunga dofterna av glöggvärmda russin och mormors matsmältningsproblematik?

Ja. Jag tror det.

Vi är alla givna makten att förändra och lever sålunda i den värld vi tillsammans skapar och har skapat. Den rådande världens ordning är det enda objektiva uttrycket för vad som skulle kunna beskrivas vara sanning och som utlevare av vår egen skapelse är vi både dess gudar och dess slavar. 

Men med de epiteten kommer ingalunda falsdom.

Det är lätt att ha åsikter, både den ena och den andra, om fenomenet direktlån. En av de vanligare är givetvis att tjänsten representerar en skuldfälla, i vilken man inte sällan finner ungdomar som smidigt direktlånat till sig lite mer än vad de enkelt har kunnat betala tillbaka, inte heller sällan per SMS.
Jag måste ändock framhäva mig vara av den i sammanhanget något skiljande åsikten att direktlån är bra och i rätt kontext erbjuder en tillfälligt ekonomiskt svag individ att, i princip, låna en mindre peng av sig själv i sin egen framtid.

Jag vill hävda att den hotbild och skuldfällerisk som må finnas kan brytas ned och härledas till individens karaktär. Antingen är man en som aldrig skaffar sig obetalbara skulder eller så är man en som inte sköter sig nämnvärt. Det hänger inte på lånemodellen huruvida någon inte är kapabel att ta sig det ansvar som följer med ingångna avtal.

Det är min kopp te.