Först och främst vill jag säga att jag VET att jag är på min ålders höst (ålderns höst är för övrigt ett taskigt begrepp. Hösten är så deprimerande. Varför inte istället kalla det för dödens vår?) och  att jag därmed är medveten om att jag stöter på patrull i samma stund som jag dryftar framtidsplaner. Men jag bryr mig inte. Jag orkar inte ta åt mig. Det är väl upp till mig själv och mig allena att avgöra huruvida jag vill plöja ner ambition och energi i utveckling av framtiden - och därmed självvalt bli en nyttig medborgare hellre än en grönsak som sitter och suger oppa via slang på någon bortglömt pensionärsfacilitet?

Vad det är som står på? Jao, jag ska börja studera affärsjuridik!  Du läste rätt - jag ska bli jurist.

Jag håller i detta nu på att sondera terrängen i det akademiska Sverige för att förkovra mig m mina utbildningsmöjligheter. Det får väldigt gärna handla om en plats någorlunda nära där jag bor, för jag är ju sedan tre år utrustad med rullator och någon dag per månad även syrgastank.

Nu kommer jag ju aldrig att starta en egen advokatfirma men man vet aldrig - kanske kan jag konsulta lite timmar åt sonsonens advokatbyrå? Oavsett vilket det blir spår jag att jag skulle känna mig rejält mycket nyttigare  i samhället om jag drog ett litet strå till stacken och fick lite större momsrotation än vad som är brukligt på systemets halvkrassa pensionsersättningar...

Önska mig lycka till!

SÄPO bevakar folk skriver DN och jag måste erkänna att jag satte morgonkaffet i halsen av förvåning ... inte. Givetvis är det säkerhetspolisens yrke att, just, bevaka folk. Inte sant? Att bevakningen sker i lönndom är också en företagsidé - det är ju metoden som överhuvudtaget gör den effektiv. Öppna kort från en nationell säkerhetsspolis a la "Hej hej, det var från SÄPO. Vi tänkte bara säga tat vi i en tid framöver kommer att ha ögonen på dig, för vi misstänker ditten och datten" skulle omintetgöra de resultat som faktiskt görs.

Jag har verkligen ingenting emot en smula övervakning. Har man rent mjöl i påsen har man aldrig någonting att frukta. Har man inte rent mjöl i påsen borde man snarare fråga sig: Varför har jag inte det?  Och man kan även fråga sig vad rätt man har att ingå i samhället och dess debatt om man inte ens följer dess regler.

En hockeyspelare med klubba och skydd skulle aldrig under pågående match bli utsläppt  på et fotbollsplan. Varför ska en kriminellt aktiv ha rätten att tycka  till ett skit om mitt Sverige?

Låt våra säkerhetsorgan göra sittyttersta för vår säkerhet. Den som har något att dölja kan, om vederbörande nu stör sig så hemskt, ta sitt pick och pack och dra. Vi vill ändå inte ha det klientelet i vårt land.

Och får dig som inte förstod måste jag klargöra att resonemanget ovan i min värld appliceras på ALLA invånare. Oavsett ras, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Och då kriminella INTE är en etnisk minoritet är min åsikt INTE diskriminerande.